Besvikelse...

Hade tid på Freja imorse...så jag drog mig upp ur sängen och fick skjuts dit. Jag lyssnade på min psykologs råd förra veckan och gick verkligen in för att komma på ALLA uppsatta tider framöver. Så kände mig stolt när jag väl var där och faktiskt inte hade hittat på en lögn för att slippa...

Vi pratade på om mitt mående, vad jag tänker på om dagarna och mat. Ja, det vanliga.
Vi kom fram till att jag faktiskt hade gjort en massa framsteg sen jag började där - vilket känns otroligt skönt att höra någon annan säga.

I slutet av våran timma så berättar han att han kommer ta tjänsteledigt fr.o.m nyår och minst ett halvår framåt. Kändes som en spark i magen.
Nu när jag äntligen börjat göra framsteg så ska jag måste börja om på noll igen med en ny psykolog. Jag blev så ledsen, arg och besviken att jag bara ville springa därifrån.
- Lova nu Emelie att du fortsätter att komma på våra uppsatta tider varje vecka. Lova?!
- Känns ganska onödigt att göra det då jag ändå vet att du kommer försvinna senare. Så varför hoppas på mer framsteg när det ändå kommer sluta på noll igen?

Precis det här som hände då jag fyllde 18 år och blev förflyttad från BUP till vuxenpsyk. Jag hade världens goaste psykolog som jag litade fullt ut på och gjorde massor med framsteg. Men när jag blev förflyttad till vuxenpsyk så fick jag börja om på noll, berätta om allt från början... bygga upp ännu ett nytt förtroende för en helt främmande människa osv. Fick aldrig kontakt med någon på vuxenpsyk, kände mig mest bara ensam och förvirrad då jag förflyttades mellan psykolog till psykolog.
Men sen så kom jag på Freja och har haft D i 9 månaders tid. Men nu är det slut på det.
Orkar inte köra samma visa ännu en gång. Så då jag lämnade Freja imorse så kändes det som att det var sista gången jag satte min fot där. Jag orkar inte det här mer... känns som att man bara blir puttad runt och lämnad hela tiden....

Ni som läser detta kommer säkert säga att det ordnar sig...att jag kommer träffa någon ny som jag kan lita på osv.
Men det är otroligt jobbigt att hitta någon som man kan känna sig trygg med, någon som man känner att man kan prata med om ALLT. Någon som förstår och inte bara sitter och nickar medans dom säger "Hur menar du nu? Hur känner du nu?" etc.

Vill inte att mitt mående ska dala neråt nu... att jag ska känna att det är helt hopplöst. Men ibland tar ångesten och gråten över och utan någon stöttande person (som min psykolog) så vet jag inte hur jag ska orka stå emot alla gånger.

Hoppas verkligen att det känns bättre imorgon, för nu känner jag mig....arg, besviken och ledsen.

Usch.

Känslan kryper i kroppen...
Trollet har ju legat och vilat så länge. Snälla kom inte nu.
Vet inte vad som väckt dig. Men oron är helt klart tillbaka.
Du är ett smutsigt troll som alltid borde sova - jag hatar dig!
Ska kämpa emot, bara så du vet.

Ångesten är min värsta fiende - ett hemskt troll som bara borde finnas i sagor...

Men mitt troll lever inte i en saga. Det lever inom mig - och har just vaknat till liv igen.
Bäst att kämpa...för allt jag bara kan och orkar.
Du ska inte få sänka mig, inte nu igen!

Onsdag.

Sicken tur att jag tog mig upp till väckarklockan idag. Hatar att sova för länge så man inte hinner med annat än att borsta tänderna och sedan dra på jobbet.
Ska försöka dra mig ut på en promenad nu, men vädret är så trist att man helst bara vill pissa på det.

Var ledig igår - och det behövdes! Hade jobbat sex tuffa dagar i sträck så nu fick jag en dag med lite tid för mig själv. Så jag drog på en frisör salong och plockade / färgade mina ögonbryn. Å vilken service! Fick sitta i en massagestol, fick mig en kopp kaffe och den nyaste skvallerblaskan. Sen skötte dom bara om mig. Jag kände mig riktigt bortskämd och relalalaxad! Kostar i princip ingenting, så det där ska jag göra om mycket oftare.

Fick även gå ut och käka taco buffé med Tommy, Isac och Weinehall. Åt 2 kyckling tortillas sen blev jag proppmätt. Efter att ha jäst litegranna så drog vi på megazone och killarna spelade lite spel. Isac klarade av max 300 på dance-mania för andra gången. Svåraste låten, svåraste nivån. Han är så duktig och rask i benen min bror :)

Å efter många suckanden så drog jag mig på gymet i alla fall. Gick inte så bra för mig igår, men bättre att träna än att bara sitta och dega hemma i alla fall.
Så jag är väldigt nöjd över min lediga dag, den gjorde mig bara gott!

Idag börjar jag klockan 12, slutar 21.15. Så nu ska jag antingen ta mig en snabb promenix, eller så ska jag börja städa undan och diska bort här hemma - ser ut som en svinstia.

På lördag äre personalfest. Ska dela rum med Marie! Kommer bli en vild resa tror jag... de på mitt jobb är verkligen peppade och de flesta verkar vara glada och nöjda med resan så jag hoppas på bra stämning där borta.
Ska bada dessutom, men jag har fortfarande inte hittat mig en bikini, så får se hur jag löser det där. Provade säkert runt 30 olika bikini typer igår, men man ser ju lika rund och go ut i alla. En skoter overall kanske skulle vara något?

Jaja. Klä på sig kanske?



Onsdag.

I flera år har jag tampats med känslor att jag inte duger till... tror att de är de svåraste känslorna som jag har att kämpa emot. Varje dag så trycker jag ned mig själv flera gånger...ex: när jag går förbi en spegel, provar kläder, försöker klara en uppgift osv. Så om man jämnför antalet gånger som jag trycker ned mig själv / klankar på mig själv gentemot de gånger som jag ser något positivt hos mig själv - ungefär 1000 mot 1.
Önskar jag kunde vända på detta så att jag kunde få må bättre med mig själv.

Imorgon bitti ska jag på Freja, kommer ha väldigt mycket att prata om.
Ska bli skönt att "tömma" ryggsäcken man bär på. Svårt att hålla humöret och hoppet på topp då man inte har någon annan än psykologen att prata med. Därför känns det lite tufft att inte kunna få tröst, kramar och en hjälpande hand de dagar då man verkligen behöver det...får istället vänta tills min tid på Freja där jag i alla fall får prata i 45 minuter. Känner mig som en maskin då jag sitter där...jag matar ut flera olika saker och händelser i samma smäll så min psykolog hinner uppfatta en liten del utav det hela och ber mig oftast att lugna ner mig. Men jag vill ju självklart få ur mig så mycket som möjligt så jag kan klara ännu en vecka med lite mindre att bära på.


Hursomhelst så är jag sakta men säkert på väg uppåt.
Å ingenting ska få förstöra för mig. Inte ens du.

Tisdag.

Har en hård arbetsvecka framför mig. Tanterna på jobbet reser utomlands så man har maffiga tider att gå igenom i veckan och helgen. Men får se framemot 2 lediga helger framöver istället.

Helgen har varit rätt OK. Jobbade morgon både lördag och söndag... så blev ingen fest vilket kändes väldigt skönt. Drog mig dock ut på krogen en snabbis i fredags... nykter. Var skönt att träffa kompisar men desto jobbigare att sitta där nykter i allt oväsen. Fast lätt värt det på lördag morgon, ingen huvudvärk eller äcklig ångest!

Har ätit mig lite godis och sett film på kvällarna. Annars har jag inte gjort alltför mycket.

Så igår drog jag på gymet igen, alltid lika skönt.
Funderar på att ta mig en morgonpromenad idag men det är så trist väder. Får se om jag orkar.

Ska åka buss till Vännäs idag...gruvar redan. Vad är det för fel med mig och bussar egentligen? Känns som att gå in i satans fängelse då man sätter sig på en sån där sak. Får alltid ångest och den hemska oron. Men ska försöka klara det utan problem....41 minuters helvete att se framemot.

Efter jobbet ska jag fara till Nybo och plocka mammas "buskar" till ögonbryn. Hon ska göra sig fin till helgen då hon ska till Pite med jobbet. Hoppas hon får det kul därborta...å nästa helg är det Icas tur :)

Näe. Börja dagen med en snabbis till promenad kanske? Ska man orka?

Finfrämmande.

Fick en väldigt glad överraskning ikväll...mamma, pappa och lillasyster kom förbi.
Vi drack kaffe och åt gomackor som pappa inhandlat. Det var så himla mysigt att de kom förbi i mitt lilla hem.
Så tack för att ni tittade förbi och tack pappa för mackorna!

Å tack allihopa för de fina kommentarerna från förra inlägg.

Ikväll bjuds de på lite goa bilder:








10 / 10

Så var det Onsdag, snart Torsdag...å sen helg, igen!
Veckorna bara rusar förbi och jag hinner knappt med faktiskt.
Har varit ledig hela dagen idag, vilket kändes som om att det behövdes.
Tänkte starta dagen med en morgonpromenad men jag kom inte så långt för det var så förbaskande kallt. Solen lyste iaf och det gjorde mig glad och pigg.
Åt mackor till frukost och myste i soffan till lite såpor och talkshows.
Bestämde mig sedan för att ta en riktig "Emelie dag" så jag drog på stan och försökte handla något åt mig själv...t.ex ett par vinterskor och vinterjacka. Kan ju inte springa runt i crocs i vinter heller.
Hittade såklart ingenting...bara en massa krafs till lägenheten.
Så jag får frysa ett tag till antar jag... om jag nu inte orkar mig ut även imorgon, får se.

Har nyss varit och tränat iaf. Gick väl sådär. Var så mycket folk och då känner jag mig så hemsk, fet och vimsig.

Hursomhelst så börjar jag bli lite stolt över mig själv ibland faktiskt. Min högsta önskan under flera år är att jag ska kunna äta vanlig mat, slippa skippa vissa mål eller att bara äta diet-drycker / sallader. Å att jag ska kunna äta utan att få ångest eller trycka ned mig själv för hur äcklig jag är efter att ha smällt i mig dessa tre potatisar, kött och lite sås.
Det funkar kanske inte till 100% men jag äter vanlig husmanskost och jag har ångest vid ETT mål om dagen istället för ALLA / ALLT. Förut åt jag inte ens mål... jag hoppade över frukost, åt max ett äpple till lunch och åt sedan som en gris mot kvällen / natten istället. Nu äter jag frukost, lunch, middag och även kvällsfika. Jag är duktig : )
Nu får jag däremot ångest om jag missar ett mål...så ser alltid till att jag planerar jobbet  / aktiviteter så jag hinner äta vid rätt tider osv.
Å man mår mycket bättre psykiskt, orkar mycket mer motgångar och stress. Jag gillar det! Ska verkligen försöka fortsätta på det här spåret. Tillslut så kanske jag har ångest vid ett mål varannan dag, sen varje vecka, månad...å sen borta! Tänk om det vore så underbart!
Men...helgerna är fortfarande min värsta fiende. Det är då jag blir sämre igen... smäller i mig alldeles för mycket. Ungefär som att belöna sig själv för att man klarat hela veckan med träning, mat osv. Fattar det inte...tycker inte alls om helgerna, dom bara förstör allt good work.
Bara att fortsätta kämpa. Bättre att jag klarar fyra-fem dagar i veckan än ingen alls!

Som jag sa förut... No More Status Que. Å det här är förändring nummer 1.


Vattengympa! Skutt Skutt.

Så var man äntligen hemma.
Jobbat hela dagen...knappt sovit inatt och jag har gäspat minst 659 gånger idag. Har nog svalt runt lika många flugor och grodor.

Då jag äntligen hade fått sluta jobbet så far jag till Nybo, får mig lite soppa och sen bär det av till Bjurholm och vattengympa.
Första 10 minuterna svalde jag 10 liter vatten för att jag skrattade så hemskt. Stod nog på lite väl djupt vatten dessutom...men klarade syrran det så skulle även jag göra det :)

Passet var inte alls nå långt så jag hann inte dö eller drunkna. Men får hoppas att jag känner något imorgon...lite träningsvärk är alltid skönt - till en viss del!

Nu har jag smällt i mig massa mackor :( Men min kropp skrek efter kolhydrater och MAT framförallt.

En lång dag...så nu ska jag se prison break och somna in.

Gonatt.


Panic at the gym.

Så har man just kommit hem från gymet. Gick ditt i tron att det skulle gå bättre än igår... men icket.
Värmde upp i 20 minuter, pallade inte mer för jag svettades som en gris. Styrketränade ett tag men när jag kom in i rummet med lösa vikter så kändes det som om att jag skulle kräkas.
Sprang in på toaletten för att lugna mig och väntade på att jag skulle dyka ner i toaletten. Men illamåendet upphörde och övergick till ren panik. Kunde inte andas eller lugna ner mig på något vis.
Så jag fick rusa bort från stället - hem.
Den gamla turkpappan blev nog mest missnöjd...men han hittade nog en annan blond tjej att hänga efter och stirra på.

Så nu ligger jag hemma, nyduschad och lugn. Paniken försvann då jag kommit bort från gymet...fattar inte vad som hände. Andra gången det blivit såhär nu. Brukar vara något eller någon som utlöser det hela...men nu..?

Jaja...inte lönt att hänga upp sig på det där. Jag mår ju bättre nu!

Ska ta och se lite prison break tills man somnar.
Å imorgon ska jag jobba fram till 17, sen ska jag följa med mamma på vattengympa. Kommer bli kul!

Simma lugnt.


Ny vecka, nya mål...

Förra veckan hade jag som mål att fara på gymet 4 ggr. Jag lyckades!
Har även kört igång hårt med mitt metal arbete. Så nu ska jag snart bara sammanställa skiten och renskriva.

Denna vecka ska jag fortsätta med att träna...även försöka lägga till någon morgonpromenad.
Annars så ska jag försöka sova bra och äta mina mål.

I helgen har jag jobbat mest hela tiden. Hade barnens dag på jobbet i lördags. Billigt godis, fiskedamm och hoppborg. Även en clown som gick runt med en leksakspistol som spelade olika ljud då han sköt emot barnen. (?) Kanske inte riktigt den clown jag skulle vilja ha runt mina barn.

Härligt att se så många glada barn på ett och samma ställe. De skrattade, åt godis och fick göra ansiktsmålningar...och de blev verkligen jättesöta!
Nackdelen med helgen är bara att det blev en massa, MASSA godis. Men eftersom jag inte var ute och festade så försöker jag övertala mig själv att jag förtjänade allt godis. Det var ju ändå helg.

Fick gomiddag hos föräldrarna igår. Mamma hon är verkligen bäst på att laga mat. Synd bara att pappa var lite sur och tvär. Men jag försöker mest skratta åt det. Han är lite rolig då han har sina argument som inte håller för fem öre. Hoppas han fått sova lite nu iaf så han är på bättre humör.
En sak är då säker - jag ska aldrig bli lokförare : )

Näe. Nu ska jag vila lite. Har en hemsk huvudvärk som jag måste bli kvitt om jag ska kunna träna ikväll.

RSS 2.0