Tjock och glad!

Vägde mig imorse.. igen. Fick inte se någon rolig förändring men trots det så är jag glad och lycklig idag!
Har dansat runt i lägenheten till Darin (?) Haha.
Kanske är det för att jag ska vara med Linnea, sen jobba mina två sista dagar innan vi far till england.
Förresten så gjorde jag ett coolt dansmoove så jag sträckte axeln. Fan va cool jag är.

Forex nästa!

Svar.

Fick ett mail häromdagen av en tjej som ville ha min hjälp. Hon berättade hur hennes liv såg ut, hur allt funkade runtom henne...men framför allt så berättade hon om sin svåra sjukdom. Hon hade levt i sitt fängelse i 5 år. Bulimin kvävde henne och hon hade nu förlorat de flesta runtom henne. Hennes kille hade fått nog han med och hade nyss lämnat henne.
Hon berättade att hon hade ramlat över min blogg utav en slump och har läst den lite då och då.
Jag känner mig rörd av att du mailar mig och söker efter hjälp och råd utav mig. Men om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa dig. Det enda jag kan hjälpa dig med är att lyssna och berätta hur jag gjorde för att komma igenom det svåraste. För jag är själv inte helt frisk ännu..är på bra väg men jag har en bra bit kvar innan jag kan älska mig för den jag är.

Eftersom du kontaktat mig via en mail som inte verkar finnas längre så tänkte jag bara skriva lite åt dig här. Jag vet inte vem du är, vart du bor eller hur din vardag ser ut. Så det enda jag kan göra är att utgå ifrån mig själv.
Jag beklagar att dina vänner och din kille lämnat dig. Men jag tror verkligen inte att de har försvunnit alltför långt. Försök bara berätta sanningen för dem, förklara hur du mår och vad du går igenom. Då KANSKE de förstår varför du beter dig som du gör ibland och varför du hellre drar en lögn istället för att träffa tjejkompisarna på stan eller äter middag med killen.
Jag har själv förnekat min sjukdom. Men jag kommer så väl ihåg då jag ringde och berättade för min mamma. Jag hade nyss bakat sockerkaka, om inte 2 stycken. Tryckte i mig nästan allt, samtidigt som jag grät så pass mycket att jag höll på att kväva mig själv med all deg inne i min mun. Höll en papperskorg bredvid mig och kastade upp allt lika fort som jag fått i mig det. Men jag insåg något just då...så jag ringde mamma och berättade.
Mamma och min familj har alltid stöttat mig och jag är så tacksam för det.
Självklart så skäms man...något otroligt. Kan jag göra även idag. Men man måste inse sanningen...när man väl insett den och pratat med någon så känns det så mycket lättare.
Jag valde att berätta för min mamma för jag visste att hon inte skulle döma mig eller tycka sämre om mig på något sätt. Så välj någon som du litar på till 100%.

Finns viljan så kan du bli frisk. Jag ska inte ljuga för dig och säga att det är gjort på ett kick... jag berättade för min mamma då jag var 18år tror jag... idag är jag 21, snart 22 år. Men jag har aldrig känt mig så stark som jag gör idag. Ju mer motgångar man klarar, desto starkare blir man!

Ett annat råd som jag kan ge dig är att söka hjälp. Exempelvis en psykolog, men de ska helst vara specialister inom ätstörningar. Jag har haft både "vanliga" psykologer, men den sista jag hade visste vad han pratade om - vilket kändes riktigt skönt.
Så det är ett tips.
Ett annat tips är att du ska börja äta alla mål.
Frukost , Lunch, Eftermiddagsfika, Middag, Kvällsfika.
Känns det jobbigt att äta så "många" gånger så se i alla fall till så att du får i dig en ordentlig lunch och middag. Det är en början....så småningom kan du försöka äta frukost och någon fika på eftermiddagen eller kvällen.

Jag har även fört matdagbok, vilket jag mest tyckte var jobbigt och det kändes obekvämt att ha den i väskan på jobbet eller hos vänner osv. Var rädd att ngn skulle se den.
Men genom att föra matdagboken så fick jag verkligen se hur oregelbundet jag åt och hur jag alltid frossade på kvällar/nätter. Detta ledde till att jag åt mer regelbundet och med detta mådde jag genast mycket bättre - jag orkade mer! Så nu orkade jag hålla emot ångesten och mina besök på toaletten minskade drastiskt.
Till slut försvann min ångest efter mat och idag känner jag den bara då och då. Men jag klarar av att stänga bort den - oftast.

Hursomhelst så hoppas jag att det löser sig för dig. Din största hjälp är dig själv och du är starkare än du tror.
Vet inte om något här hjälpt dig men du ska veta att jag tror du klarar det här! Hur tungt det än känns! Å hur ensam du än känner dig....så är du aldrig helt ensam. Det finns alltid hjälp. Vänner, familj, rådgivning osv.
Å Självklart får du fortsätta skriva till mig. Skulle dock vara lättare om du gav mig en mail jag kan svara på.

Kram på dig och ta hand om dig nu!

One of theese dreams...

Så har jag drömt ännu en sjuk dröm.
Denna gång så var det min storebror som fick råka illa ut.
Grejen var att det fanns många människor som var varulvar, vi visste bara inte vilka - förrän de försökte hugga tänderna i en. Hursomhelst så var nästan alla varulvar...förutom jag och min familj.
Johan hade varit borta en längre stund och jag såg honom komma springandes efter Nybo vägen. Jag visste inte om det var mig han var ute efter eller om han var rädd för något som kanske jagade honom...
Jag började också springa emot huset...hittade Gustav Sjöbloms spark hängandes i ett träd så jag slet åt mig den och fick upp en jädra fart. Jag skrek åt Johan att sluta jaga mig och att jag vägrade släppa in honom i huset om han inte visade att han fortfarande var människa.
Men Johan hade sin nya ipod på sig och hörde inte ett dyft vad jag skrek om. I själva verket så var det han som var jagad av en massa varulvar och han hade sprungit hela vägen från Pengsjö för att få sig ett "riktigt" skydd. Jag menar...stugan i pengsjö tuggade varulvarna upp - för dom var kompisar med myrorna som har funnits i våra väggar i köket.

Jag kommer in i huset där mamma gjort en massa mat och det luktar förjädra gott.
Jag ser hur Johan slänger sig på handtaget och just som jag ska låsa upp för honom så kommer det hundratals av varulvar från ingenstans...de slänger sig över Johan och jag ser inte till honom längre. Jag skriker, gråter och letar reda på ett vapen för att kunna rädda Johan...men just som jag ska gå ut så hör jag honom ropa
"Låt mig vara Emelie...ät middag! Jag tål ändå inte nötter!"    (HUH?)

Morgonen därpå ligger det en förpackning Karrékotletter utanför dörren. Varulvarna måste ha plågat Johan något hemskt...
Å Det sjukaste är att mamma tar för sig förpackningen och gör en gryta utav (Johan) kotletterna...


Låter kanske inte så hemskt...men det var rätt skrämmande dröm faktiskt...och det tog mig en bra stund att inse att det bara var en dröm och att min bror inte blivit till några kotletter.

Pass återfunnet!

Tänkte bara meddela min älskade faster om att jag funnit mitt pass.
Så du slipper oroa dig längre :)

Snart flyger vi! På Söndag morgon så kräks jag nog av flygrädslan...men det ska nog gå!

Family Comes First.

image124











Vi är rätt great Vi Sjöbloms.


Ångest...

Åkte ner på stan idag för att handla lite kläder på mitt presentkort.
Helt seriöst så ville jag bara gråta då jag såg de fina topparna på min kropp.
Så hemskt. Så jag gick hem...

Väl hemma så försökte jag nå min chef angående mer jobb. Den enda tid jag har denna vecka är ett pass på lördag. Det klarar jag mig inte på.
Hon svarade inte på något samtal. Så fick ännu mer ångest av att se mitt tomma schema.

Nu sitter jag och väntar på Tommy. Ska fara och storhandla käk...rätt så tomt i kylen och frysen.
Sen blir det förhoppningsvis en sväng till gymet.
Jag vet att jag inte kan gå ner mina kilon utan att ta i själv... ingen annan än jag kan ändra på det här.
Min ångest är det bara jag som kan skrämma bort.

Jag vet att jag är starkare än min ångest...så jag kommer klara även denna utmaning.
Jag vet att det kommer gå upp och ner för mig... men mina nedgångar blir mindre, kortare och färre. Så det gäller bara att ta tag i det istället för att ligga och vänta på hjälp.
Jag är hjälpen och jag kommer klara det.
Känns bara hemskt att känna bulimin knacka en i ryggen hela tiden...att den alltid finns där.
Men jag vägrar bli sjuk igen. That´s it.





Å lilla Andreé ska flytta den sista Mars. Vi kommer sakna dig lillgrisen!


Trötter.

Jag är så trött. Skulle kunna sova i ett dygn känns det som.
I helgen har jag jobbat så klart. Rätt så less nu men hoppas på att dom ringer imorgon så jag får lite mer tider i veckan.

På söndag bär det iväg till England. Måste bara hitta passet!! Lite panik har jag faktiskt...men det ligger nog på något riktigt dumt ställe. Typiskt mig.

Hoppas på att få umgås lite i veckan också. Kanske ska tvinga Lisa till att umgås lite :)

Annars så händer det inget roligt...förutom att klockan är 00.09 vilket innebär LÖN!

Jää!

Bad Hairday.

Nu har jag slitit lös alla extensions. Fy fan vilken tid det tar...å fy fan så man ser ut utan allt hår. Tunt, kort och jävligt.
Roligt att ens självförtroende kan sjunka så mycket bara pga lite hår.

Idag har jag mest legat på soffan och degat. Men efter att ha sett Oprah där de berättade hur osunt vi människor lever så fick jag ett ryck och drog mig till gymet.
När jag väl hade tränat klart så var jag sjukt sugen på smoothie. Så gick på Ica och köpte frysta jordgubbar, mjölk, yoghurt och kiwi.
När jag väl hade druckit upp min kalla men goda smoothie så kom jag ihåg förra julen då jag åt kiwi. Ibland får jag en allergisk reaktion utav dom... vilket jag känner av även nu.
Så välkommen KUKSUGAR-LÄPPAR!
Ser förjävla roligt ut...men känns lite otrevligt då halsen täpper igen.
Så ska ringa sjukvårdsrådgivningen och höra vad jag kan göra för att minska svullnaden.

Ikväll ska jag städa undan lite. Kanske även se lite film, som vanligt.

Å imorgon kommer lillasyster och hälsar på. Hon ska följa med mig hem efter jobbet...sen ska vi bara mysa, se film och ha det gott!


House Of Metal

Så var helgen över. Men OJ så kul det har varit. Det enda som var lite trist var att jag jobbade och missade några timmar där...men jag är glad för den tid jag fick. Å jag hade nog inte pallat med att sprätta en öl klockan tio på lördags morgonen så det var nog lika bra att jag drog till jobbet en stund.
För de andra har det däremot varit konstant fest och vi fick oss en massa roliga minnen, kort och filmer.

Laddar upp några bilder här så ni kan se några moments.


Rakade bort Weinehalls långa hår. Våran rakapparat skar senare - Tack Markus!





Gjorde även hair extensions på Markus Westin...

och här sliter han av sig dem på lördag morgon:
http://www.youtube.com/watch?v=uj8I4E52mx4
STACKARN!

Å Jag och Lillebror kommer hem från House of Metal och sjunger en love song?
http://www.youtube.com/watch?v=kUU59zbJ9wE

Stort tack för en underbar helg i alla fall!

Å Snälla kan någon lära mig hur man får ut filmer här på bloggen. Kan inte ens fixa in en länk. Crap!


Alla hjärtans dag.

Alla hjärtans dag!



Vilket jäkla påhitt egentligen. Visst är det gulligt med en pangdag av massa kärlek, hälsningar och rosor. Men egentligen så borde man ju behandla varandra såhär bra varje dag.
Man ska ta hand om varandra och aldrig ta någon för givet. Älska varandra och berätta för den andre hur mycket dom egentligen betyder.
Men usch så svårt detta är.
Jag är själv riktigt dålig på att berätta för min familj hur viktiga de alla är för mig.
De är verkligen det bästa jag har och de är min enda riktiga trygghet.
Det är familjen som alltid ställer upp för en, hur risigt man än ligger till.
Jag är galen i min familj helt enkelt. Önskar bara jag kunde berätta det oftare för dom.

Hur som helst så kommer min storebror hem över helgen. Han fyllde år igår dessutom. Så ska bli kul att få hem honom en stund.

Nu är nedräkningen slut. Imorgon är första kvällen - House of Metal!


image104
(Jag känner mig lite uppblåst och tjock - MEN glad idag. Typ som kissekatten...)

Where the fuck am I?

Lilla paniken när jag vaknade upp vid fem snåret imorse.
Hade inte en aning om vart jag var! Svettades som en gris och kunde verkligen inte se något i rummet som jag kände igen. Fick för mig att jag hade blivit tillfångatagen av några talibaner (?). Men efter 30 sekunders förvirring så såg jag mina rosa pyjamasbyxor inifrån  garderoben. PUH!
Somnade om och blev nyss väckt av min lilla mamma.
Ska ta mig lite fika och se nyhetsmorgon innan jag drar mig emot jobbet. Måste bara skrapa fram min lilla racer-bil först.

Jobbar 8.30-12 idag. Känns väldigt ovärt att köra till Vännäs för dessa timmar, men vad gör man?

Ha en toppen dag!

3 dagar kvar...

Söndag.

Jag vet att det var fegt att berätta via bloggen... förlåt. Men jag skäms. Hoppas att du en dag kan förstå det.

Ska få besök av mamma och lillan idag. Ska gå på stan litegranna, sen blire nog bara att slappa ikväll.

Ladda inför en jobbarvecka plus House of Metal kommande helg.


Finbesök.

Haft besök utav Linnea och Liam idag. Barn är helt underbara. 
Liam är banne mig det sötaste jag någonsin sett.


Liam är den smartaste och goaste killen som finns.
Puss på dig!

Tack Linnea för idag. Du får mig att skratta sådär på riktigt, att känna mig lugn och som mig själv.
Tack.

Ryggknakaren.

Efter jobbet idag så var jag till ryggknakaren...eller naprapaten som det kanske heter? Jag och min svenska alltså. Haha.
Hursomhelst så kom jag dit med världens magont och nervös som attan. Var livrädd för att klä av mig, ligga halvnaken och att en främmande man skulle klämma och vrida på hela kroppen i många konstiga ställningar.
Men det var nog bra att jag hade oroat mig så mycket för karln var verkligen jättetrevlig och han tog väl hand om mig.
Fick dock en massa dåliga nyheter om min rygg - som han så snyggt såg på mig: "21 år gammal men en kropp som en 50 åring". Vet inte hur jag ska tolka det där riktigt. Mina tuttar hänger väl inte så jävligt?
Fick veta att 11 kotor låg åt fanders plus att min ena höft var 1dm högre upp än den andra. Detta har jag gått med ja jag vet inte hur länge. Men han trodde att min höft har legat fel sen jag ramlade där runt juletiden.
Han fattade heller inte hur de kunde ha missat detta då jag for och röntgade mig? Han svor lite över att de gav mig tradolan (tralalala-tabletterna) istället för att hitta det riktiga felet. Men de verkar ju gilla att skriva ut medicin för att hoppas på att det ska bli bättre. Min smärta har inte försvunnit plus att jag slutat knapra dessa hemska mediciner.

Så nu blir det fler besök hos honom. Känner mig mycket bättre i höften, den "klockar" inte som förut och jag får inte kramp var tionde steg. Min svank och rygg känns dock likadan...men han hann inte så mycket på min halvtimma. Eftersom jag var så rädd och nervös så gick han försikigt fram - vilket jag uppskattar.
Men många roliga ställningar har jag fått posera i, man kände sig inte vacker alls. Men tackade mig själv tusen gånger om för att jag hade hot pants idag och inte string.

Imorgon ska jag jobba sju till tolv. Sen ska jag hämta upp Linnea och hennes son Liam. De följer med mig in till Umeå för att hälsa på i några timmar. Det ska bli så himla mysigt och jag längtar verkligen! Liam trollar bort allt ont, man mår så bra av att se honom leka, skratta och studsa runt. Goaste pojken!


Fettisdag idag dessutom. Hade helt missat det. Så fick mig ingen semla...lika bra det kanske. Har lagt på mig mina kärlekshandtag nu när jag bott hos mamma och pappa i över en månad. Mammas fel alltihop! Hon är bäst på laga mat helt enkelt. Önskar jag kunde bli hälften så bra som henne, men då skulle jag nog väga 100 pannor innan sommaren.


Näe nu ska jag spela lite betapet innan jag måste möta John Blund. Godnatt!


Lediga måndag.

Som ni vet så är måndagar min lördag. Så idag har jag haft turen att vara ledig och slippa denna söndagsångest!
Har hunnit plocka undan lite smått i lägenheten, men ser fortfarande ut som fan.
En stor godispåse står och skriker på mig ifrån vardagsrummet, men jag har som lovat mig själv att bara äta godis på helger nu igen. Har gottat mig lite väl mycket då jag bott hemma hos mor och far senaste månaden.
Hade längtat till att få komma igång med träningen igen också...men är fortfarande lite krasslig så får nog vänta tills i slutet på denna vecka om jag har tur.

Tommy är och jobbar så jag har varit ensam idag. Hade hoppats på att Linnea, Jonte och Liam skulle svänga förbi på en kaffe men antar att de inte hann. Samtidigt som jag är väldans social sjuk så är det faktiskt skönt att bara sitta ensam i några timmar. Tog en jädrans sovmorgon, städade, handlat inför middagen och nu sitter jag och dunkar massa musik.

Nedräkningen fortsätter. House of Metal, 11 dagar kvar!

image98

Mamma - min hjälte

Min mamma ställer verkligen alltid upp.
Jag önskar jag kunde ge dig något tillbaka mer än ett tack.
Men jag hoppas att du vet att jag är dig evigt tacksam för allt du gör,
för allt du säger och alla ord som berör.
Jag vet att jag inte säger det så ofta,
men mamma - Jag älskar dig!


en mor finns med från början
som källan till ditt liv
med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv

sen livets första måltid
har hon låtit dig att smaka
hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.

hon tas så lätt förgiven
som lindring av besvär
och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.

i livets alla skeden
förblir hon dock densamma
din alldeles unika
älskade och egna mamma



Tralala piller!

Var ännu en artikel om Tradolan i VK idag. Många som missbrukar denna värktablett tydligen. Jag fick Tradolan då jag gjorde illa ryggen sist. Började äta den i December och om jag ska vara helt ärlig så blev jag lite skrämd utav den. För det första så tog jag den direkt då jag kommit på jobbet, hade jag ätit dåligt så började jag må riktigt illa och fick en hemsk magont och yrsel. Så oftast fick jag hoppa mig bak på lagret för att ta mig en banan och en flaska vatten så allt blev bättre igen.
För det andra så kommer jag knappt ihåg vad jag gjort under dagen. När mamma eller någon annan frågade hur det gått på jobbet så mindes jag bara småa partier av dagen - fick hemska luckor. Men trots detta så fortsatte jag äta och det var så skönt att slippa smärtan i ryggen, plus att man fick en känsla i kroppen av att vara "borta". Jag blev så lugn och gick runt i min egna lilla härliga värld.
På nyårsafton så varnade en person mig för att käka dessa tabletter. Hon hade tydligen ätit dessa väldigt länge, säkert i något år. Hon berättade om hur jävla jobbigt det var att sluta ta dem och att det egentligen är hemska tabletter. Jag tog faktiskt åt mig och intalade mig själv att sluta innan jag "tyckte" om dem för mycket - ville absolut inte skapa något nytt beroende. Så därefter har jag bara tagit 3 stycken och jag har klarat mig bra! Visst har jag ont i ryggen men inte så ont så jag måste gå runt och känna mig hög på jobbet. Var riktigt skrämmande att inte kunna komma ihåg vad man gjort på jobbet, vilka kunder man haft, vad man sålt osv.
Står dock i artikeln att det krävs 7-8 tradolan för att bli påverkad.. jag brukade ta max 4-5 per dag...men nog var jag lite väl lullig ibland iaf. Men jag antar att jag inte kan ta så pass starka tabletter...det kändes direkt.

Så fy fan för Tralala piller.

image97
Kan inte själv förstå hur mycket piller jag svalt de senaste åren.
"Ät de här så mår du bättre..."
Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu, utan alla dessa piller.



Fattar heller inte hur de vågar blanda piller med alkohol. Alla vet ju att det är farligt - livshotande ibland! Men jag kommer nog aldrig förstå deras värld heller, har nog alltid varit väldigt oförstående gentemot droger och sådana missbruk. Jag hoppas bara att de finner styrkan att stå emot och sluta!


Näe nu ska jag tra-la-la-la iväg. Flyttning är det som gäller idag!

RSS 2.0