Skippa barnmaten


DAGENS MIDDAG!! FEEEETT!




Jävla barnmatshysteri alltså. Tack vare bantande storbloggare...
Det är det här jag menar... folk tror nu att dom ska gå ner i vikt genom att äta barnmat.

Well... är huvve dumt får kroppen lida!

Barnmat är till för barn... inte vuxna eller tonåringar.

Använd huvudet och hjärnan ni föddes med för fan!!


Aaaah! Blir så otroligt förbannad på sånt här... I-D-I-O-T-I   !!!!!



TILL TÄVLINGEN!

Tack!!!

(foto: Rapunzel of Sweden)


Öppnade min mailkorg imorse och såg att jag hade fått närmare 30 mail sen jag postade inlägget om min bulimi igår. Jag har precis svarat på dem alla och sitter och bölar. Serious.

Era ord värmer något oerhört! Önskar bara att ni kunde säga exakt samma saker till er själva.... många utav tjejerna led faktiskt utav bulimi eller anorexia just nu.

Älska er själva tjejer, ni är så bra! Man klarar av mer än man faktiskt tror! Så kämpa!


Låter löjligt med ett Tack för att kunna mäta upp till vilken lycka jag känner över alla fina ord i mailen och kommentarerna som lämnats... men TACK! ♥

Emmelist svarar ang. bulimin...




Anonym:
Vilken hemsk video. Hur såg du ut när du var sjuk??







Svar: Eftersom jag led utav bulimi i 10 år så skulle jag kunna lägga upp vilken bild som helst och säga "så här såg jag ut när jag var sjuk...". Bulimi är oftast svårare att upptäcka för omgivningen då många är normalviktiga eller håller sig runt samma vikt hela tiden, inte rasar i vikt som en anorektiker. Men visst finns det gånger när jag varit undernärd utan att själv se det. Minns exempelvis när jag var 16 år och hade som regel att jag max fick äta 1 dl makaroner per dag. Då hade jag 2-3 par byxor på mig bara för att mamma och pappa inte skulle se hur mycket jag faktiskt hade gått ned i vikt. Fast samtidigt så tyckte jag att jag själv var för "tjock".


Jag har sett rätt "normal" ut i kroppen mestadels av tiden. Visst kunde jag svälta mig själv vissa veckor och rasa snabbt i vikt. Har dock inte sparat de värsta bilderna då såna bara får mig att må dåligt. Även om det inte alltid syntes på min kropp så var insidan väldigt trasig och inte minst sagt mitt hjärta som tog väldigt stor stryk eftersom jag kräktes så många gånger per dag. Det är livsfarligt!


Ni kan inte ana hur lycklig jag är över att jag och "Mia" inte är vänner längre...


Ni som vill veta mer eller få råd, maila mig om ni vill vara anonyma.
emelie_snuttan@hotmail.com

HATAR MIA OCH ANA!

ungefär såhär kan en "thinspo" video se ut...




Jag kan inte med ord beskriva hur arg jag blir när vissa storbloggare (som många ser som förebilder) lägger ut en massa tips om hur man blir smalare och "snyggare". Att man som 16 åring ska banta och att det är äckligt att vara tjock. Fy fan för er. 


Hatar även att det finns thinspo videos på youtube. Alltså videos som ska "peppa" de som lider av bulimi/anorexi till att svälta sig ännu mer. Jag hatar hatar hatar!!!


Snälla. Lyssna inte på vad vissa bloggare säger eller skriver.
Ät mat, träna och må bra med er själva! Ni är fina precis som ni är!!!

Min Bulimi



Hej Vännen.
Väldigt längesedan som jag ens pratade eller skrev om min sjukdom.
Min "vän Mia" är nu bortflugen och jag är starkare än någonsin! Även om hennes tankesätt visar sig lite då och då så har jag lärt mig att jag är viktig, jag har rätt att leva mitt liv som jag vill och min sjukdom ska inte få stå i vägen för mina drömmar.

Jag var sjuk i över 10 år.
10 år av mitt liv som jag låtit "Mia" styra. Jag kommer alltid ångra att jag lät det fortsätta så länge. Att jag bara satt och väntade på att få bli bättre, det funkar inte så.

Ingen annan än du kan göra grovjobbet.
Du måste först och främst ha viljan till att bli frisk. Jag vet hur skrämmande det är att lämna "Mia" (bulimia) eller "Ana" (Anorexia) bakom dig. Ni har ju varit "vänner" så länge. Men de vill dig inget gott. Tänk efter och fundera över vad din "vän" gjort för positivt för dig?

För mig kom tankeställaren
den dagen läkaren sa till mig "Fortsätter du såhär så kommer du dö Emelie. Det är bara en tidsfråga". Först skrattade jag bara åt det...men efter att ha lämnat sjukhuset så insåg jag hur rätt han hade. Mitt hjärta skulle inte orka mycket mer av mitt destruktiva beteende. Skulle jag låta detta ta kål på mig?

Så jag ber dig. Inse hur mycket du är värd...
hur underbar du är som människa! Man lever EN gång och är det verkligen värt att låta en självisk sjukdom förstöra allt för dig? Det är inte värt det!! Livet är helt underbart!


HÄR kan du läsa min artikel där jag berättar om min "Mia" samt ger lite tips.
Ett annat bra tips (för alla) är att skriva små lappar till sig själv. Läs om det HÄR
Under kategorin "Mia" finns även mer att läsa.

Kom ihåg att det är ditt liv! Man lever bara EN gång!

På sätt och vis är jag glad över saker jag genomgått, för idag kan inte mycket sänka mig.
Jag är starkare än någonsin och jag har både mig själv och närstående att tacka för det!


Jag tror på dig!

När vet man att man är sjuk?


Har fått många frågor angående min artikel om bulimin.

Den största frågan som återkommer är nog:
"När och hur vet man om man är sjuk?"


Enligt mig så skulle jag nog säga att när man börjar smyga med det, ljuga, och förneka att man har problem... Då skulle jag nog kunna säga att man är sjuk. Man missbrukar mat, har ett beroende.

Min psykolog jämnförde ofta min bulimi med alkoholism och drogmissbruk.

På sätt och vis är det samma sak.
Man missbrukar något, man är beroende, ljuger, smyger och förnekar.

Jag ljög, låste in mig själv och döljde på alla vis mitt missbruk av mat.
Jag förnekade totalt att jag hade problem...absolut inte jag!

Så "När och hur vet man att man är sjuk"?

Väldigt svår fråga att besvara.
Men alla tecken finns där. Man väljer bara att förneka dom...in i det längsta.

Var ärlig mot dig själv istället.
DU måste komma ihåg att din bästa vän är dig själv.
Du måste ta hand och vara rädd om dig själv.

Älska och acceptera dig själv, precis som du är!
Finns ju faktiskt ingen annan som du.


För att läsa mer fakta om ätstörningar.
Kolla in här!

Glädjetårar!


Jag är så glad, tårarna sprutade av lycka då jag läste denna kommentar:


måste skriva ett par rader för att uttrycka min tacksamhet.
läste din text "Håll drömmen om ett bättre liv vid liv" och fick hoppet åter.
Tusen tack för det! Jag har lidit av bulimi i drygt 10 års tid..
jag har läst mycket skrivet av alla möjliga människor som behandlat ämnet..
ingen text har nått in i mig som din! Jag förundras över din skönhet.
Du är förvisso väldigt vacker fysiskt,
men ditt sätt att tänka och inspirera andra gör mig alldeles tårögd.
det är sann skönhet. Det borde finnas fler som du i den här världen..
You made my day... åter igen, TACK!

mvh marre



Mailade precis åt tjejen och försökte utrycka min tacksamhet för hennes underbara ord.
Men lyckan jag känner går inte att beskriva i ord.

När jag skrev artikeln så visste jag inte riktigt om jag skulle våga skriva dit mitt namn och lägga dit bild. Men jag är trött på att skämmas. Har skämts över "Mia" i så många år. Så jag publicerade bild och namn.

"Bara jag når ut till en enda person och få denna att inse
att man faktiskt kan bli frisk - så är jag nöjd"

Det var så jag tänkte. Bara en person hade betytt världen för mig.
Nu har jag fått så många fina kommentarer och även massa mail ang. artikeln och jag är helt paff.
Tack allihopen för era ord och jag vet att även ni kommer kunna ta er ifrån Mia eller Ana.

Vi är alla bra, vackra och underbara människor precis som vi är!
Älska dig själv!



För er som vill läsa artikeln, gör det HÄR!!

Min Artikel

Har fått kommentarer om att jag åtminstone kan publicera min artikel nu när jag har bloggpaus.

Visst kan jag det!





"Håll drömmen om ett bättre liv vid liv"


Jag är smutsig, ful och värdelös! Så tänkte jag alltjämt under nästan tio års tid. Trodde aldrig någonsin att jag skulle acceptera mig själv som jag var. Idag tycker jag om mig själv och är stark.
Min bulimi, eller "Mia" som jag även kallade henne, var min bästa vän och värsta fiende. Har du också en "vän" vid namn Mia (bulimia) eller Ana (anorexia) så känner du nog igen dig.
Jag är ingen psykolog, läkare eller expert men jag vet att även du kan nå ljuset såsom jag gjorde.
Ge bara inte upp!

Mitt första steg var att sluta ljuga för mig själv och min familj. Jag berättade om "Mia" och vår relation. För första gången på väldigt länge så bad jag om hjälp.
Mitt andra viktiga steg var att bryta mönster. Jag började äta tillsammans med familj/vänner och äta i samma takt som dem. Eftersom jag inte längre visste hur en vanlig portion mat såg ut så bad jag mamma om hjälp även där. Nu skulle jag även äta alla mål, vilket betydde fem-sex mål per dag.
Sen gäller det att sluta kräkas efter måltider. Detta var för mig en mardröm. Jag kunde ligga och kallsvettas, gråta och pina mig igenom ångesten som kommer då du inte får göra dig "ren".
I det här läget är det viktigt att inte vara ensam. Försök att prata om annat eller hitta på något så du blir lite distraherad.

Men tänkandet då? Alla negativa tankar som man matat sig själv med dag ut och dag in i flera år? Så som man hjärntvättat sig själv med alla elaka ord och tankar. Hur ska man kunna tro på att man duger?
Skriv små lappar till dig själv: Jag är bra, Jag är vacker, Jag kan, Du är värdefull osv. Lägg många lappar på olika ställen - en lapp i börsen, en på spegeln, en i bilen och en på kylskåpet. Detta funkar också som en slags hjärntvättning. Du kommer inte tro på orden i början, men du kommer att läsa lapparna ett antal gånger per dag och till slut kommer du att le då du läser eller hör fina ord om dig själv.

Ett annat tips är att skriva bra saker om sig själv varje dag.
Som exempel så har jag haft jättestora problem med att åka buss, fick alltid ångest och kände mig inlåst. Men en dag var jag tvungen att ta bussen för att komma till jobbet och då skrev jag:
Jag är bra för att jag klarade av att åka buss idag, även om det var jobbigt.

Låter kanske jättelöjligt. Men att påpeka bra saker, stora som små, gör att man lättare kan märka positiva saker.

Sen ska du även försöka säga "Tack" då någon ger dig en komplimang eller berömmer dig. Ha som en vana att alltid tacka även om du inte håller med om vad personen berömt dig för. Och tvivla aldrig på dig själv, du klarar mer än du någonsin kan ana!
Du är vacker precis som du är och förtjänar ett bra liv utan destruktiva tankar och beteende.

Vi lever bara en gång så se till att leva! Det är bara du som kan göra förändringar, ingen annan.
Håll drömmen om ett bättre liv vid liv.
Var rädd om dig själv, acceptera dig själv, ÄLSKA DIG SJÄLV!

Finns även i City Nöjesmagasinet, s 47.

Thinspiration

Att bli frisk från "Mia" är det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Men ramlar fortfarande in på alla dessa forum och videos som cirkulerar runt på nätet.

Forum där tjejer och killar stöttar och hjälper varandra för att klara dagarna från mat.

"Jag är så stolt över mig själv...idag har jag bara druckit 2 glas vatten och 2 skedar äppelcidersvinäger".

"Jag har inte ätit någonting på 3 dagar. Jag älskar att känna hunger".

"Jag vill dö. Drack ett glas mjölk och hann inte spy upp det innan jag skulle till jobbet".

"Kom igen tjejer! Vi klarar det! Ni kan aldrig vara för smala"

"Ät isbitar...det mättar för en stund och tar bort yrseln".




Så till er som lider av en ätstörning eller är närstående till någon drabbad:

Det går att ta sig ut ur mörkret och den onda cirkeln!

Det går att vinna över sina tankar och handlingar!

Men det är bara om du själv vill. Ingen annan än du själv kan göra förändringen.

Ana och Mia är inte bra vänner. Dom älskar inte oss. Dom är bara här för att förstöra.


Vi lever bara en gång. Ska någon annan/-t få leva det åt dig?

http://abkontakt.se

Emmelist i tidning!

Fick ett samtal nyss där dom tyckte att det skulle vara roligt om jag ville skriva en artikel till deras tidning. En artikel om att må bra igen, bli frisk och finna ljuset.

Jag tror att jag kan skriva ihop något riktigt bra. Hoppas jag åtminstone :)

Som de flesta av mina läsare vet så har jag lidit av bulimi i ett x antal år.
Har skrivit väldigt mycket om min resa ifrån henne här på bloggen.

MIA som jag kallade henne. Eller Fru Bulimi.
Visst, nog finns hon kvar låååångt där inne. Hon kan försöka komma till tals ibland.
Men nu är det JAG som bestämmer. Jag och ingen annan!

Jag vill leva livet och må bra, och det gör jag idag!

Både Fru Bulimi och ångesten kan kasta sig i väggen!
För Emmelist är starkare än någonsin!



För fem år sedan trodde jag nog aldrig att jag skulle få må bra.
Men oj så fel man kan ha. ♥

Glöm aldrig bort att älska dig själv!
Alla är vi vackra och duger precis som vi är.
Finns ingen annan som DIG där ute. Du är speciell!


Frågor och svar från en gammal frågestund ang. Mia!
(Mars 2009)

Tips: Gör lappar! för att boosta ditt självförtroende!

Ont i lillhjärtat...

Vi som hade tänkt skippa badet imorgon, å lycklig var Emelie över det eftersom då slipper jag visa min kropp.
Men halv sex i eftermiddag så bestämmer Lars och T att det blir paradisbadet imorgon.
PANIK! Jag har ingen bikini!

Å trivs man inte med sin kropp...hur ska man då kunna trivas i en bikini?

Så jakten började...
gick på alla tänkbara affärer, provade, svor och ångesten i halsen bara växte och växte...
Strax innan klockan slog 19 så var jag tvungen att välja något från Stadium på Ersboda.
Inombords så grät jag men försökte verkligen visa god min och skoja till det hela.

"fet, äcklig, värdelös, blä blä blä...alla kommer skratta åt dig ..." snurrade runt i huvudet om och om igen.

När vi kommit hem och jag lagade middagen så brast allt. Jag grät och grät, fanns som inget stopp.
Jag trodde verkligen att jag hade kommit längre än såhär...att jag var friskare. Men nu kom beviset.

Jag hade planerat att hoppa över middagen, skippa mat imorgon och istället ta en redig hutt innan jag visade mitt äckliga skinn på badhuset.

Å inte fan ska man behöva ha alkohol i blodet för att kunna visa sig på ett badhus?

Medans mina onda tankar snurrade runt i lilla skallen så insåg jag att jag verkligen inte är frisk än och det gjorde så ont i kroppen, hjärtat och överallt.
Å det var dessa tankar som gjorde mig ledsen... å arg på mig själv.

Hursomhelst så ska jag fara imorgon. Jag får försöka spotta på fru Bulimi och fröken ångest.
Fast kanske ser lite illa ut om jag står på ett badhus och spottar på mig själv?...


Hej ångest.

Dagen är kommen.
Jag visste att min lilla vän ångest skulle trilla fram så småningom och idag är du här.
Jag vill bara ligga under täcket idag och böla.
Men måste ta mig till jobbet och spela glad i 10 timmar.

Vet inte varför du kom på besök idag.
Det skulle vara så enkelt om du bara kunde berätta det för mig.

Näe. Ska trotsa dig och ta en snabb halvtimmas promenad, ut och visa mitt rädda nylle.
Sen skynda sig hem för att bege sig mot jobbet.
Förhoppningsvis så går jag fort nog så du tappar bort mig för en stund.

Jag hatar dig. Men det vet du redan.



Frågestund

Fick ett mail som var fullsmockat med frågor angående min Bulimi.
Nu är det ingen hemlighet att jag varit sjuk så jag tänker svara på alla dina frågor och jag hoppas verkligen att du själv (och andra..) blir bättre.

1. När insjuknade du för första gången?
Enligt mig själv så började maten strula redan vid 13-14års ålder. Jag mådde väldigt dåligt och började promenera mycket. På detta så hade jag en regel varje dag - inte äta mer än 1 dl makaroner.
Jag ljög för mina föräldrar om att jag skulle till olika vänner för att äta middag, allt för att slippa stoppa mat i munnen.
Värst blev det nog när jag flyttade hemifrån vid 17års ålder... då ingen kunde se eller höra.

2. Hur många går i din "stödgrupp?"
Just nu är det fyra tjejer som jag pratar väldigt mycket med. Sen om man kan kalla det stödgrupp vet jag inte men jag finns här för dom och funkar ganska bra som ett bollplank. Man känner sig lätt ensam och förvirrad i sin sjukdom och ibland är det väldigt bra att prata med någon som man inte känner nära inpå men som samtidigt vet exakt hur man kan må och bete sig.

3. Har du tips på hur man kan sluta kräkas?
Bästa tipset jag kan ge dig (och andra) är att bryta mönster! Det är ett helvete i början. Minns själv hur jag låg kallsvettig, grät och hade världens ångest över att jag inte fick gå på toa längre...fick inte göra mig "ren" igen.
Men allt detta kommer gå över stegvis och du kommer må bättre!
Bästa du kan göra är nog att berätta för någon i din närhet...kanske sambo, mamma/pappa, eller en vän. Ha någon vid din sida efter en måltid. Ni behöver inte göra så stor grej utav det hela utan låtsas bara att personen är på besök och prata om annat. På så sätt distraheras du samtidigt som din "vän" kan hålla koll så du inte går på toaletten.

4. Mitt självförtroende är så dåligt. Hjälp?
Till att börja med så är jag nog inte den bästa att ge råd inom detta med tanke på hur mitt eget självförtroende är. Men något som jag brukar köra med är "3 bra saker". Skriv upp eller berätta för dig själv vad du gjort bra idag. Behöver inte vara något märkvärdigt... bara något litet.
Att sätta upp små lappar är också ett tips. Tänk  när du kliver in på toaletten på morgonen, ska titta dig i spegeln och se något som du vanligtvis avskyr...men sen så sitter där en lapp som säger "Jag är vacker" eller "Jag är bra". Du kommer att dra på munnen och le lite. Sen om du tar åt dig eller inte är en annan femma... Men tänk dig själv hur många gånger per dag som du tänker en negativ tanke om dig själv... man blir rätt hjärntvättad utav alla dessa tankar. Om du sen helt plötsligt börjar läsa lappar med "Jag är rolig, Jag är smart" så kommer du tänka på denna lappen en stund framöver och på så sätt "matar" du in positiva meningar emot alla dessa negativa. Så jag antar att detta fungerar lite som en "hjärntvätt" i sig. Men funkar gör det.

5. Ser du dig själv som frisk?
Nej. Inte helt frisk. Men jag har slutat med att skada mig själv fysiskt såsom att kräkas. Det psykiska arbetar jag fortfarande med. Jag är väldigt hårda krav på mig själv och stressar nästan alltjämt. Jag vill vara duktig hela tiden, får inte misslyckas för då är jag "dålig" i mina ögon. När jag säger "misslyckas" så kan det vara minsta lilla grej och detta måste jag få bort.
Vad gäller maten så kan jag nästan kalla mig själv för frisk. Finns många beteenden som sitter kvar, men det som jag får kämpa mest emot är mig själv och vad jag tänker.
Men jag vet att jag kommer kunna må bra med mig själv en vacker dag. Kunna känna att jag tycker om mig själv och trivas med min kropp
.



Någon annan som har frågor så är det bara att skriva.

Lapp - mission!

Dagar då jag mår sämre så får jag ibland mail utav tjejer i samma sits.
Jag blir jätteglad över att ni känner att ni känner att ni vill anförtro er till mig och berätta sanningen om er "Mia".
Vi är inte ensamma och det känns faktiskt bra att prata med någon som vet vilken värld man lever i.
Så till er tjejer kan jag bara säga en sak, en sak som jag verkligen borde banka in i mitt eget lilla huvud också, och det är att VI ÄR BRA!

Jag vet att det är svårt att ta till sig såna ord. Men vi är bra!
Jag ska börja om med mina små lappar. Ska skriva en massa positiva saker och lägga/sätta lappar lite här och var så jag kan läsa dom. Nu behöver det inte vara påståenden som jag själv tror på, huvudsaken är att jag läser dom.

Så ett tips till er där ute:  Skriv små lappar åt dig själv. "Jag är bra, Jag är vacker, Jag är duktig" osv. Placera dom lite här och var, t.ex toalettspegeln, börsen, skafferiet, städskåpet osv...
Poängen med detta är att du till slut kanske tar åt dig litegranna utav det du läser.

Som exempel: Jag tänker "Jag är värdelös och äcklig" väldigt många gånger per dag. Självklart tror jag på dessa ord då de snurrar runt i mitt huvud om och om igen.
Men om jag nu läser positiva lappar lite nu och då så kommer jag tänka på denna lappen, läsa den för mig själv och tanken kommer snurra runt i huvudet den också. Men denna tanke är en bra tanke, och man blir aldrig ledsen över att läsa eller tänka att man är bra.

Så nu kör vi snyggingar!


Vad gör man?

Ja vad gör man när allt känns så nere då?
Jag har min lediga dag idag...ska jag verkligen fortsätta ligga under täcket och bara hitta mer och mer fel på mig själv?
Det finns inget stopp för vilka fel man kan hitta. Tragiskt men sant.

Jag försökte göra en "3 bra saker-lista" om mig själv. Det brukar hjälpa ibland då det känns såhär.
Min kusin Sara var väl den som gav mig ideén om att göra såhär. Många år sedan nu, men jag använder det än idag.
Hon "beordrade" mig rättare sagt om att skriva 3 positiva saker om mig själv varje dag, sen skulle jag skicka det i ett sms till henne.

Det är väldigt svårt att hitta tre saker som man själv tycker är bra... så oftast blir det bara några små löjliga saker, men ändå.
Något litet positivt kan bli något större.

Vi gör ett försök:


1. Jag har klätt på mig.... ( i vanliga fall brukar jag ligga i pyjamasen hela dagen under täcket då det blir dagar som denna.)

2. Jag ringde mobila teamet då det var som jobbigast efter frukosten imorse.

3.
Jag skippar vågen, hela dagen!

Nu ska jag utmana lilla Mia rejält och gå ut på en snabb promenad.
Vi hatar att visa oss ute tillsammans. Men en sak har jag lärt mig, att alltid göra motsatsen till vad DU vill.




Min nya dag.

Det blev ingen "ny" dag för mig. Samma tankar, samma avsky.
Men jag ska försöka sätta igång med städningen så kanske jag får tänka på annat för en stund.

Så om ni ringer och jag inte svarar är det bara för att jag inte ids helt enkelt.

Att åka dit...

Så fort det händer något tråkigt eller negativt i min omgivning så rasar allt...
Minsta lilla förändring eller bakslag, ja då är Mia där och hånskrattar åt en.

Hon sitter på min axel och säger vad jag ska göra. Hur jag än gör så kommer jag göra fel.
Då kommer lilla ångest och sätter sig på min andra axel...det är då jag inser att det bara är att lägga ned. Det blir alldeles för tungt och jag har inte ork eller energi att hålla mig uppe.
Lägg dig under täcket, sluta bry dig och förhoppningsvis så har dom försvunnit tills imorgon.

Igår hade jag dom båda vid min sida.
Även idag.
Nu hoppas jag bara att ni inte finns där imorgon.

Min dag är imorgon.




Äckliga Mia.

Vissa dagar orkar man bara inte kämpa emot.
Dagar som dessa, dagar då man är sjuk och helt rastlös.
Kylskåpet skriker efter en hela tiden.
Å då man själv är alldeles slut i kroppen så ids man inte ens säga emot.
Tack för att jag har ont i magen, då går det inte ned så mycket som Mia önskar.

Så idag är vi äckliga och tjocka.
Säger Mia i alla fall.
Kanske för att det är fettisdag som hon spökar extra mycket?
Sluta knacka på min axel, jag hatar dig.


Förresten så kastade jag vågen in i väggen imorse. Blev inte en skråma på den.

Dagar som dessa är det underbart att hitta gamla goda klipp.

Isac skulle åka ring i somras. I Love it, love it, love it!




Metal Town 2008. Ja det är jag som låter som en skrikande gris där för en sekund.
In Flames


Förlåt T att jag stal dessa videos :)

Blondinbella.

Jag antar att de flesta vet vem BlondinBella är.
Jag blev väldigt glatt överraskad då jag såg detta inlägg hos henne.
Känns bra att folk som kan få sin röst hörd kan göra något gott utav det.
Heja Heja.

RSS 2.0